Nyfiken rektor

Från att fascineras över livets fiffighet på mikronivå till att undersöka hur ett universitet i Norrland ska växa sig starkare i en global konkurrens. Lena Gustafsson ser en röd tråd mellan ungdomens förälskelse i mikrobiologi och dagens mogna kärleksrelation med Umeå universitet.

Det är inte ens ett halvår sedan Lena Gustafsson gjorde första dagen på jobbet som rektor för Umeå universitet. Men hon verkar ha funnit sig väl tillrätta, trots att det efter 40 år i Göteborg innebär flytt till en stad som hon bara besökt sporadiskt genom åren. När den här intervjun sker har hon just varit värdinna för universitetets dag på de årliga Västerbottendagarna på Grand Hotel i Stockholm.

– När du tar ett jobb som det här kliver du in i det direkt, du måste identifiera dig helt med rollen, säger hon.

– Jag började säga vi och oss och hemma om Umeå första dagen på jobbet, så det kändes helt naturligt att representera Umeå och Västerbotten i Stockholm.

Lena Gustafsson har en gedigen akademisk karriär bakom sig som bland annat professor i bioteknik och prorektor vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Hennes senaste uppdrag var dock som vice generaldirektör för Vinnova. Fyra år hann hon med där, en tid som hon är mycket glad för.

– Jag har alltid arbetat nära näringslivet och samhället i stort och sett på innovationer och nyttiggörande av kunskap som något viktigt, så det var inget nytt i sig, säger hon.

– Däremot var det nytt att ha innovationer som utgångspunkt för hela verksamheten, vilket gör att man ser världen på ett lite annat sätt. Det är alltid spännande att se saker ur ett nytt perspektiv.

– Under tiden på Vinnova utvidgade jag dessutom mitt kontaktnät kraftigt. Jag arbetade nära andra forskningsfinansiärer, industrin, andra myndigheter, olika organisationer och flera departement. Jag fick en inblick som har gett mig kunskaper som jag inte skulle vilja vara utan och som är mycket bra att ha med mig i bagaget som rektor.

Lena Gustafsson växte upp i Stora Vika utanför Nynäshamn, flyttade med föräldrarna till Skövde men har haft i princip hela sin akademiska karriär i Göteborg. Fast det var inte självklart att det ens skulle bli några akademiska studier.

– Nej, det blev så mest av tillfälligheter känns det som. Jag har alltid varit målmedveten när jag väl bestämt mig för något, men samtidigt har stundens ingivelse påverkat mig och jag har fångat möjligheter som dykt upp oväntat.

På gymnasiet läste hon vad som då hette reallinjens matematiska gren. Efteråt kompletterade hon med biologi.

– Mina handledare var kemilärare som var väldigt inspirerande. Det ledde mig till kemistudier och till oceanografi på Göteborgs universitet.

Att det blev just mikrobiologi som hon så småningom doktorerade i 1980 berodde just på en stundens ingivelse. Hon visste nästan ingenting om mikrobiologi men fångades av en kort presentation i kurskatalogen.

Jobbet som rektor för Umeå universitet var inget hon från början sökte. Däremot sökte hon jobbet som rektor för Chalmers för snart fem år sedan. Tjänsten gick dock till Karin Markides, vilket öppnade en ny möjlighet för Lena.

– Jag visste att Karin jobbade som vice generaldirektör på Vinnova, men hann inte tänka mycket mer än att det verkade vara ett intressant jobb hon lämnade innan jag kontaktades av dåvarande generaldirektören Per Eriksson.

– Vi hade ett kort samtal och träffades dagen efter i Göteborg. Ett möte som var så positivt att det slutade med att jag tog jobbet på Vinnova.

Efter 30 års arbete på och med universitet är det nu alltså ändå dags för rektorskapet. Även om det ofta är lite äldre forskare och akademiker som blir just rektorer, är det inte utan att man undrar hur det känns att ta sig an denna uppgift vid en ålder då många andra mest förebereder sig för pensionen.

– Jag känner mig inte gammal, jag vet att jag fyller 62 men det känns faktiskt inte så, säger Lena Gustafsson och skrattar.

– Jag har alltid tyckt om förändring. Jag är inte så mycket förvaltare utan tycker mer om att utveckla. Det passar bra för uppdraget som rektor eftersom det här verkligen är ett förändringens tidevarv. Det är en inställning du måste ha som forskare. All forskning föds ju ur nyfikenhet och även om inte allt du gör alltid är nytt, så tvingas du hela tiden att tänka i nya banor.

Vad var det som lockade med jobbet?

– Umeå universitet är ett framgångsrikt universitet med hela bredden av vetenskaper som kännetecknar ett stort universitet. Vi har forskning som ligger i världstopp inom en rad områden. Men dessutom lockas jag av de möjligheter som finns för samarbete mellan universitetet, näringslivet och samhället i övrigt. Samverkan mellan olika parter är väl utvecklad i Umeåregionen, men ändå finns en stor potential till fortsatt utveckling.

Intressant finner hon också den globala konkurrenssituation som alla universitet befinner sig i. För Umeå universitet är utmaningen extra stor.

– Vi måste attrahera studenter från hela Sverige och inte minst från andra länder. Det kan vara lite tuffare att locka dem så långt norrut.

I ytterligare fem och ett halvt år ska Lena Gustafsson vara rektor i Umeå.

– Det ser jag fram emot. Men jag ser inte på pensioneringen som något negativt. Dessutom har jag precis fått mitt första barnbarn. Hur fantastiskt är inte det?

Kanske lite som att hitta ordet mikrobiologi för första gången i en kurskatalog.