Pharmacias baneman

I höst var tidigare vd:n i Pharmacia, Fred Hassan, tillbaka i Sverige för första gången sedan han sålde bolaget till Pfizer 2002. Fred Hassan är känd för att alltid ha detaljkunskap om allt ifrån produkter, licenser och företag. Innan den här intervjun börjar hinner han också göra klart att han vet vilken upplaga Biotech Sweden har. Och han uppskattar inte att han missat en detalj.

– Hade jag vetat att du skulle fotografera hade jag tagit på mig en slips.

När Fred Hassan nu besöker Sverige är det första gången sedan 2002, när han i egenskap av vd och styrelseordförande i Pharmacia sålde bolaget till Pfizer för drygt 60 miljarder dollar.

Försäljningen innebar att Sverige förlorade ett av sina största läkemedelsbolag. Många upplevde det som spiken i kistan för den svenska storskaliga läkemedelsindustrin.

– Jag står för vad jag gjorde och anser att det var det enda rätta med hänsyn till aktieägarna. Pfizer uppvaktade oss med ett bud på 62 miljarder dollar, vilket innebar en premie på 50 procent. Jag tror inte att någon skulle ha gjort annat än tackat ja i det läget, säger Fred Hassan.

Vid tillfället hade visserligen Pharmacias huvudkontor sedan länge flyttat från Sverige, men i och med försäljningen till Pfizer försvann det svenska ägandet av bolaget helt. När nu även Astrazeneca i huvudsak är utlandsägt är det många som drömmer sig tillbaka till en tid då Sverige fortfarande hade stora, globala läkemedelsbolag i sin ägo. Men Fred Hassan tycker inte att det nödvändigtvis är något att sträva efter.

– Jag tror att man måste vara realistisk. Sedan mitten av 90-talet har big pharma-industrin gått igenom stora förändringar med en hel del sammanslagningar. Många huvudkontor har flyttats till framförallt USA, Storbritannien, Schweiz och Japan. Men det betyder inte att storbolagen har försvunnit från Sverige och andra länder. Det händer bra saker överallt och innovationsnätverket är mer globalt nu för tiden så jag skulle inte vara alltför nedslagen av det faktum att Pharmacia och Astrazeneca inte längre är svenska.

Samtidigt anser han att det inte är omöjligt att skapa ett nytt stort bolag i Sverige. Det handlar bara om att satsa på rätt saker, enligt Fred Hassan.

– Jag skulle fokusera på nya forskningsområden som cancervaccin och individualiserad diagnostik och terapi. Det är områden som befinner sig i tidiga utvecklingsskeden och som kommer att bli de nya big pharma i framtiden. Sverige har en mycket bra intellektuell och akademisk bas och ni har bra material i era biobanker.

Men för att lyckas är nyckeln att anpassa de nya forskningsområdena till framtiden och inte köra på i gamla hjulspår.

– En diskussion som jag tycker borde föras i Sverige är hur man ska försäkra sig om att små molekyler, bibliotek och expertis används på ett sätt. Det är ingen mening att fortsätta utevckla läkemedel som man gjorde på 80- och 90-talet. Dessutom har små molekyler ett allt kortare kommersiellt liv tack vare en väldigt aggressiv generisk industri.

Anledningen till Fred Hassans Sverigebesök denna höst är mötet Swedish american life science summit där han höll ett föredrag om oftamologins nya roll i läkemedelsindustrin. Under konferensen diskuterades också life science-industrins framtid, och många var överens om att det krävs nya typer av samarbeten mellan både den offentliga och den privata sektorn och mellan läkememedelsbolagen för att lyckas ta fram nya, effektiva läkemedel.

– Samarbete ska uppmuntras men det är väldigt svårt att få till stånd från en central källa. Jag tror att man måste vara realist och inte tvinga fram samarbeten. Lyckligtvis är industrin sofistikerad, relationerna med akademin ganska bra i de flesta länder och stora och små företag arbetar förhållandevis bra ihop.

Men trots goda relationer kvarstår faktum: små bioteknikbolag har svårt att få ersättning för innovationer och att få ut sina produkter på marknaden. Här tror Fred Hassan att det krävs mer dialog mellan olika parter i branschen.

– Det måste finnas en större känsla av att höra till samma ekosystem. Jag tror också att personer i maktställning måste vara mer lyhörda för bland annat de små bolagens situation och för den långsiktiga skada den kan orsaka.

Fred Hassan har suttit i toppen på flera stora bolag och genomfört sammanslagningar och försäljningar. Efter försäljningen av Pharmacia fick han toppjobbet som vd för läkemedelsbolaget Schering-Plough, ett företag som han liksom med Pharmacia drev hårt mot tillväxt och positiva resultat. 2009 lade Merck ett bud på Schering-Plough på drygt 40 miljarder dollar och i mars samma år var affären ett faktum. Fred Hassans ledareganskaper är väl dokumenterade liksom hans målmedvetenhet som förhandlare. Och det är ganska lätt att se att Fred Hassan får sin vilja igenom. Första intrycket är visserligen en lugn och ödmjukt person, men snart märks en skärpa och integritet som inte kan vara lätt att möta i förhandlingsrummet.

Du har fått en hel del kritik för dina företagsförsäljningar och bland annat kallats serial seller. Ångrar du några av dina affärer?

– Jag har blivit kallad många saker under åren. Men jag står för vad jag har gjort och är glad över att ha lyckats vända flera svåra situationer. Jag är också stolt över att jag fortfarande har kontakt med och är vän med många personer i dessa företag.

Efter försäljningen av Schering-Plough rekryterades Fred Hassan till private equity-firman Warburg pincus som seniorrådgivare och är sedan 2010 också styrelseordförande i medicinteknikbolaget Bausch & Lomb som tillverkar kontaktlinser. Bausch & Lomb ägs dessutom av Warburg pincus sedan 2007, och avnoterades i och med uppköpet från New York-börsen. Och liknande, alternativa ägandeformer tror Fred Hassan kan vara vägen även för läkemedelsindustrin.

– Jag tror definitivt att big pharma skulle tjäna på om det fanns långsiktig finansiering från annat håll. Då skulle bolagen kunna arbeta utan att behöva bekymra sig om kvartals- eller årssiffror. Men om finansieringen ska komma från privare equity-bolag eller från välbärgade individer kan diskuteras. Personligen tror jag att det nu är ett gyllene tillfälle för privata multimiljardärer att investera i läkemedel.