Mer grundforskning ska ge Nobelpris

Chanserna för ett svenskt Nobelpris är små om vi fortsätter på samma sätt som idag, menar Vetenskapsrådet.

Mats Ulfendahl.

Genom åren har Sverige fått sju Nobelpris i fysiologi eller medicin. Vår senaste pristagare, Arvid Carlsson, fick Nobelpriset år 2000 för sina upptäckter rörande signalsubstanser i nervsystemet. Han delade priset med Paul Greengard och Eric Kendal.

Svensk forskning halkar efter internationellt. För att vända utvecklingen krävs ökade satsningar på både grundforskning och klinisk forskning. Det konstaterar Vetenskapsrådet i en utvärdering av forskningsläget i landet.

De senaste åren har den kliniska forskningen tappat mark i Sverige. Även grundforskningen har fått stryka på foten till förmån för mer tillämpad forskning.

Det är, enligt Vetenskapsrådet, några av förklaringarna till att
Sverige inte längre leder den internationella forskningsutvecklingen.

– Sverige är bra, men vi tappar mark och andra länder blir bättre och kommer i kapp, säger Mats Ulfendahl, huvudsekreterare på Vetenskapsrådet för ämnesområdet medicin och hälsa.

Under ett år har Vetenskapsrådet utvärderat forskningen i Sverige och identifierat vilka områden som är starka och på uppgång och vilka som är på väg att försvinna.

Utvärderingen kommer att vara en del av regeringens underlag i arbetet med den kommande forskningspropositionen.

Den övergripande slutsatsen i utvärderingen är att det behövs ökade satsningar på både grundforskning och klinisk forskning och att kopplingen mellan de båda måste bli bättre.

– Det ena kan inte verka utan det andra. Kli-nisk forskning och innovationer springer ur bra grundforskning. Utan grundforskning blir det inga innovationer, säger Mats Ulfendahl.

I utvärderingen konstaterar Vetenskapsrådet att Sverige fortfarande håller en hög internationell klass inom neurovetenskap, inflammationsforskning och diabetes/endokronologi. Däremot anser rådet att forskningsområdena klassisk fysiologi, biokemi och cellbiologi har försvagats. Vetenskapsrådet påpekar också att det behövs mer kompetens inom forskning om psykisk ohälsa, medicinsk etik och hälsoekonomi.

– Rapporten bekräftar ungefär den bild vi hade. De kliniska forskare vi intervjuade tryckte alla på värdet av grundforskning och det faktum att dess betydelse ofta glöms bort.

För att Sverige ska återta positionen som internationellt forskningsledande tror Mats Ulfendahl att det till viss del handlar om finansiering, men att vi framförallt måste se över om det är något i forskningssystemet som behöver ändras.

– Kanske handlar det om hur forskningen vid universiteten är organiserad. I nuläget får vi inte ut den fulla potentialen av forskningen.

En återkommande önskan från såväl politiker som forskare är att fler Nobelpris ska hamna i Sverige. Men chanserna för det är små om vi fortsätter på samma sätt som idag, tror Mats Ulfendahl.

– Jag tror att vi har blivit lite för ytliga och vill ha för snabba resultat. Men genom att skapa mer kreativa forskarmiljöer har vi alla chanser att lyckas.